ISO-toleranser

Måttoleranser definierar de tillåtna faktiska måtten på en del i förhållande till dess nominella mått. Bestämningen av toleranser och passningar för bearbetade arbetsstycken uppstår från kraven på utbytbarhet i massproducerade delar, tillverkningsmetodernas felaktighet och att exakta mätningar inte är nödvändiga för alla arbetsstyckens dimensioner. För att uppnå den önskade passningen måste arbetsstycket tillverkas så att de tolererade måtten ligger inom två tillåtna gränsvärden. Tolerans är den tillåtna variansen i mått så att den funktionella effekten av passningarna uppnås.

För att erhålla den nödvändiga spel- eller övergångspassningen mellan de arbetsstycken som ska monteras, krävs antingen en positiv eller negativ avvikelse från det nominella måttet. Det internationellt accepterade systemet för att ange längdmåttoleranser är ISO 286-standarden. Den tillhandahåller ett system av toleranser och avvikelser som är lämpliga för två typer av dimensionsdelar: "cylinder" och "två parallella motsatta ytor". Systemets huvudsyfte är att uppnå en funktionell passning.

Termerna "hål", "axel" och "diameter" används för cylindriska dimensionsdelar (t.ex. diameterstolerans för ett hål eller en axel). För enkelhets skull används dessa termer också för två parallella motsatta plan (t.ex. tolerans för tjockleken på en kil eller bredden på ett spår). Användningen av ISO-systemet för toleransnotation för längdmått till passningar som bildas av element kräver att hålets och axelns nominella mått är identiska.

En passning kan definieras på två olika sätt, antingen empiriskt eller beräkningsmässigt, genom att använda de tillåtna spel- och/eller övergångsinterferenserna som härrör från de funktionella kraven på de delar som ska monteras ihop och tillverkningsmöjligheter. Fler egenskaper än bara måtten och deras toleranser för delarna som ska passas ihop påverkar passningens funktion. Andra faktorer måste beaktas för att fullt ut tekniskt definiera passningen. Sådana faktorer kan inkludera form-, orienterings- och positionsavvikelser, ytegenskaper, materialdensitet, driftstemperaturer, värmebehandling och materialen för de delar som ska passas ihop. Form-, orienterings- och positionstoleranser för dimensionsdelarna som ska passas ihop kan vara nödvändiga utöver måttoleranser för att kontrollera passningens avsedda funktion.

Vid val av passningssystem är det första beslutet om man ska använda "hålsystem" (hål H) eller "axelsystem" (axel h). Valet av passningssystem baseras på ekonomiska skäl och involverar inte tekniska skillnader relaterade till delarnas funktionalitet. "Hålsystemet" är det mest använda systemet. Detta val kan undvika ett onödigt stort antal verktyg (t.ex. brotsch) och mätinstrument. "Axelsystemet" bör endast användas när det har obestridliga ekonomiska fördelar (t.ex. när det är nödvändigt att passa flera delar med olika avvikelsedimensioner i en dragen stång utan att bearbeta den).

Alla arbetsstycken har alltid storlek och geometrisk form. Arbetsstyckets funktion kräver begränsningar av dimensionella och geometriska avvikelser (form, orientering och position); i avsaknad av sådana begränsningar äventyras denna funktion. Toleransning bör fullt presenteras i ritningar för att säkerställa att storlek och geometrin för alla element kontrolleras och att ingenting lämnas oklart eller upp till tolkning under tillverkning eller inspektion. Användningen av allmänna toleranser för storlek och form kan säkerställa att detta krav uppfylls enkelt.

Syftet med standarden ISO 2768 är att förenkla ritningsnotationer, och den definierar allmänna geometriska toleranser som kan begränsa element som förekommer i ritningar utan separata toleransnotationer. Det beskriver tre allmänna toleransklasser för geometriska toleranser och används främst för delar som tillverkas genom bearbetning. Vid val av en toleransklass måste motsvarande vanliga tillverkningsprecision beaktas. Om mindre geometriska toleranser krävs eller större geometriska toleranser är acceptabla och mer ekonomiska för ett givet element, bör sådana toleranser anges direkt enligt standarden ISO 1101. Allmänna geometriska toleranser gäller för alla andra geometriska toleranser förutom cylindricitet, linjeprofil, ytprofil, vinkelriktning, koaxialitet och total kastning.

Camcut ISO-toleranstabellen kan användas för att hitta gräns- och basavvikelsevärden för nominella mått enligt SFS-EN ISO 286-standarden.